Tokarnas natt
Beskrivning
”Eli” frågade Alvhild, ”varför kallas det Tokarnas natt?”
Eli satt i fönstret med armarna i kors och stirrade ut över borggården, utan att egentligen se något. ”Mor talade ofta om det” sade hon. ”Hon var rädd för den natten. Jag också.”
”Varför då?” utropade Venja förvånat. ”Det är ju fest?”
”Den Andra sidan står närmast vår värld två gånger om året. Då är ridån som tunnast och då kan älvafolken lättast komma hit och ställa till otyg. Det ena tillfället är Allhelgona, och det andra är Tokarnas natt, den första natten i april. Så för att hålla sig väl med älvafolken så klädde folk ut sig till dem och festade med dem på Tokarnas natt. Och när Västmark kristnades och älvafolken försvann så fortsatte traditionen.”
”Så vad är du rädd för om bara festen är kvar?”
”Därför att ridån fortfarande är som tunnast då, och älvafolken kan fortfarande komma igenom. Och morgonsolen var röd i morse. Det bådar inte gott.”
Alvhild tog sig för munnen. ”Du menar att vinterälvorna…”
Eli nickade allvarligt och hoppade ner ur fönstret. ”Ja, Alvhild. Riddar Wulf och hans hejdukar är inte det enda som vi behöver vara rädda för. ’Första i april får älvafolk spatt. Passa dig, jänta, för Tokarnas natt!’”
Tokarnas natt är fortsättningen på Rävsvans Förlags bejublade scenario från förra årets Västmark-turnering, ”Faller snö växer sten”. Även den här gången utlovas ett riktigt äventyr till ett riktigt rollspel, med fart och fläkt, spänning och äventyr, fiender och fara, problem och klurigheter, häxkonst och trolldom, samt tärningar och rolltolkande.